... eftersom jag inte tänker betala dina räkningar.
Detta fall är en principfråga, och för min del, är saken ute av världen. Jag skickar räkningen till rätt person i dag, nästa år och om fem år. Breven från Kemnerkontoret har slutat ge mig obehag. Vill du veta varför?
Det är som tur så, några människor går
varken att köpa eller knäcka genom att använda pengemakten eller andra strategier, t.ex. att tysta ner ett fall. Denna typ av människor har inte som livsdröm
att köra svindyra sportbilar, som du (enligt dig själv i SvD), men att bevara sin värdighet och samtidigt hjälpa så många som möjligt till ett meningsfullt liv.
Jag är en sådan människa, och jag vet att om jag accepterar orättvisa i
det här fallet, så stöder jag indirekt ett system som är baserad på ojämn fördelning av resurser. Att detta händer i medieindustrin, som bör ha rent hemma för att kunna granska andra mäktiga aktörer i samhället och globalt, gjör saken spesiellt alvorlig.
För mig betyder de byråkratiska processer och rättsliga bestämmelser inget alls i det här fallet. Jag betalar resten av mitt studielån med ekta takksamhet och efter förmåga. Men denna skatt berör mig inte på något sett. Vad som händer i fallet är ointeressant eftersom jag inte längre bryr mig om interna norska förhållanden.
Det är mellan dig, Rolv Erik Ryssdal, och skatteförvaltningen.
Jag
skikkar originalbreven till dig och tar inga kopiar själv, som sist.
Lycka till med ärendet!
Hälsning
Sara Azmeh Rasmussen
Stockholm, 2015/03/18
http://saramatsblogg.blogspot.se/2014/03/betal-regningen-schibsted.html
http://journalisten.no/2014/08/journalister-de-verste-intervjuobjektene
