Min nästa bok "Vägen till Jerusalem"

Som barn av kulturen, insåg jag att det inte var någon mening där och då att diskutera om det var lämpligt att använda "jude" som skällsord. Det kunde också vara direkt farligt. Aggressionen mot judar kan enkelt kanaliseras mot deras försvarare, speciellt när dessa är araber och muslimer, ”förrädare”. Jag teg.

Nu vill jag svara med en bok på arabiska. Här kan du läsa projektbeskriviningen.
Du finner också information om hur du kan donera pengar till detta projektet.

Jag startar arbetet 1 februari. Det finns ingen deadline för bidrag, men det är till stor hjälp att motta stötta tidigt i arbetet för att kunna planera bättre.


Antisemitismen i Europa

När jag skriver detta fylls svenska nyheter, kommentarer och debattsidor med Förintelsen och antisemitismen av idag. Den 27 januari var det 70 år sedan befrielsen av de överlevande i fånglägret och dödsfabriken Auschwitz där 1,4 miljoner dödades, flertalet av dem judar. Samtidigt sätter judiska församlingen i Malmö upp ett staket runt synagogan, vars huvudsakliga funktion är att förklara att samhället i stort har misslyckats med att ge skydd till sin minsta minoritet. Den lilla församlingen har utsatts för antisemitiska attacker i flera år. Många familjer har övergett staden efter allvarliga hot, troligen från grupper inom den större minoriteten från Mellanöstern och Nordafrika. Terrorattackerna i Paris mot satirtidningen Charlie Hebdo och judiska civila i en kosherbutik finns i färskt minne. Åter blev tillfälligtvis judar utvalda som mål för islamistisk aggression och terror.

I medier och politiska organ som arbetar mot våldsam extremism rör analytiker och politiker ihop antisemitism med islamofobi, homofobi och andra former av rasism. Och vem är förövaren, extremisten och hataren? En abstrakt, mystisk figur som finns överallt och ingenstans. Vad är botemedlet som föreslås? Fler moraliserande tal om tolerans som riktas mot alla medborgare.

Det är tyvärr inte ett unikt svenskt fenomen, problemet med denna oklara analys, det finns i större eller mindre utsträckning på den europeiska kontinent, där ökade spänningar och rasism utgör komplexa frågor i en global tid. Antisemitismen i Europa efter 1945 kan inte förstås, än mindre motverkas, utan att belysa de idéer och attityder som den stora nya invandringen från Mellanöstern, Nordafrika och muslimskt dominerade länder har medfört till kontinenten.

Vad vi bevittnar i dag med en återkomst av grov antisemitisk propaganda och attacker mot judiska individer, synagogor, företag och egendom, har sin förklaring i mötet mellan den europeisk-kristna och den arabisk-muslimska antisemitismen. Var och en av dessa två former av avhumanisering har teologiska rötter och unika kulturella särdrag. Med ökad kommunikation i modern tid och en ny invandringsvåg från arabiska och muslimska länder, har det bildats en syntes av demonologi. "Judisk" intar en särskild plats igen. Vilande fördomar i den europeiska kollektiva nationalsjälen har aktiverats och stimulerats av ett öppet och vulgärt judeförakt.

Den arabisk-muslimska antisemitismen sprids genom massmedier (satellit-TV och publikationer på icke-europeiska språk), internet och radikala islamister. Propaganda använder en politisk vokabulär, och en pågående konflikt. På så sätt får sådana påståenden legitimitet. Retoriken erbjuder även "sanna vittnen" mot en "satanisk makt", Israel (läs: judar).

Reaktionen på den politiska scenen är dubbel. Den radikala vänstern är notoriskt svag för svart-vit, stark-svag retorik, och har dessutom genom samarbete med de nya invandrarna, hittat ett utlopp för sin antiamerikanism genom att peka ut dess allierade, Israel. En oroande trend är att denna propaganda har flyttats närmare mitten av vänstersidan. Det finns en ökad tolerans och attraktion för antijudiska stereotyper och myter. Det blir allt vanligare att förneka, ursäkta och bagatellisera faktisk antisemitism.

Samtidigt har invandringens konsekvenser och ekonomisk turbulens de senaste åren utlöst nationalistiska strömningar. Den politiskt högerextrema vågen har nått EU-parlamentet. Nynazistiska grupper verkar öppet och högerpopulistiska partier växer. Hat mot judar kompletteras idag med hat mot muslimer, men försvagar inte antisemitismens makt och skadlighet. Hatets mekanismer är: ju fler som exkluderas från det nationella ”Vi”, desto effektivare blir retorikken.

Pilar av skuld och hat pekar alla till slut mot judar och Israel med olika motiveringar. Idehistoriker Henrik Bachner uttrycker det så här: "Den fördämning som byggdes upp mot judehatet efter andra världskriget har börjat att erodera."

Jag tillhör gruppen invandrare från Mellanöstern och den muslimska världen. Europa är mitt nya hem och mina barns första och enda hem. Min fasta övertygelse är att Europa inte kan hantera denna alarmerande situation om man inte lokaliserar det största kraftcentrat för dagens antisemitism, den arabiska och muslimska befolkningen, och presenterar ett ideologiskt och etisk motstånd anpassat till denna grupps antijudiska myter och propaganda. Fördämningen får aldrig raseras. Vi riskerar att själva fundamentet för demokratin kommer att dras med i en våldsam flodvåg.

Hatet hemma i Mellanöstern

Förra våren reste jag ner till Jordanien för att skriva rapporter om den syriska flyktingkrisen. Som dotter av regionen, var det enkelt att smälta in. Jag bodde i ett rum i ett garage, shoppade mat i lokala butiker, och när jag skulle besöka al-Zaataris flyktingläger var jag tvungen att byta buss tre gånger mellan Amman och den syriska gränsen. Detta trots att det tog väldigt lång tid och en taxi kostar löjligt litet i svenska kronor. Det handlade både om identitet och journalistisk metod.

Mitt på vägen mellan Amman och staden Zarqa, stannade plötsligt bussen och konduktören ropade att alla måste gå av. Jag antog att det var motorstopp. Men så fort alla passagerare stod på vägkanten, gjorde bussen en U-sväng och körde tillbaka till Amman. Folk runt omkring mig såg uppgivna ut, men inte lika chockerade som jag. Vi stod i regnet en stund innan det dök upp en ny buss och vi var tvungna att pressa in våra kroppar i den halvfulla bussen. Naturligtvis var vi tvungna att betala fullt biljett en gång till. Jag uttryckte min frustration: "Hur är det möjligt att göra något sådant?!". Svaret var kort: "De är judar!" Många omkring nickade godkännande.

Det fanns inget tvivel på att svindlarna, busschauffören och konduktören, var muslimska jordanier. Jag förstod svaret och teg. Som barn av kulturen, insåg jag att det inte var någon mening där och då att diskutera om det var lämpligt att använda "jude" som skällsord. Det kunde också vara direkt farligt. Aggressionen mot judar kan enkelt manifesteras mot deras försvarare, speciellt när dessa är araber och muslimer, ”förrädare”.

Fördämningen som efterkrigseuropa har byggt upp mot antisemitism har sin motsats i Mellanöstern och muslimska länder. Autokratiska och teokratiska regimer och religiösa lärda har stadigt pumpat ut antijudisk propaganda till befolkningen i regionen. Samtidigt har viktiga historiska och politiska fakta, som inte är harmoniserade med den panarabiska eller islamistiska berättelsen varit censurerade. Huvudanklagelsen är att judar är de skyldiga. Motsatsen kan inte bevisas. Judarna kontrollerar medier, finans och politik på global nivå. Därför är judar kollektivt ansvariga för de muslimska ländernas fattigdom, sociala problem och politiska nederlag. Attacker mot judiska individer motiveras som "självförsvar" och uttryck för nationell lojalitet och goda egenskaper.

Denna primitiva form av antisemitism, som vi lyckligtvis behöver söka länge efter för att finna i Europa i dag, är tyvärr obestridlig på den arabiska gatan. Hos flera bokhandlare jag besökte i Libanon och Jordanien, har jag kunnat köpa grovt antisemitiska böcker. En framställdes som historisk forskning och centrerad runt påstådda ritualmord av barn som utförts av judar i början av 1900-talet i Damaskus. Källorna var tidningsurklipp från den eran. Den andra förutspådde avskaffandet av staten Israel och muslimers slutliga seger över judarna i 2022. Profetian byggdes på "matematisk" läsning av Koranverser. Religiöst (islamisk) litteratur där judar framställs som den yttersta fienden är en egen genre.

Det finns ingen brist på ideologiska utmaningar från arabiska och muslimska intellektuella, som kritiserar extremistisk islam eller bedriver allmän kritik av klassisk teologi och strävar efter demokratiska medborgerliga rättigheter. Den utförs i försvar av religiösa och etniska minoriteter. Men judarna står endast undantagsvis att finna i denna typ av litteratur. Som regel är publikationerna skrivna på ett europeiskt språk och når därför mycket få belästa personer i Mellanöstern och den muslimska världen. Så upprätthålls föreställningarna i arabisk och muslimsk konsensus.

Det är värt att notera att utbildning inte vaccinerar mot antisemitism. En generell höjning av kunskapsnivån och levnadsstandarden är inte ett botemedel för antisemitism, konflikter och krig. Muren av fientlighet mot judar kommer bara att kunna falla i konfrontationen med relevanta historiska fakta, kunskap om de konkreta politiska omständigheter som har lett till upprättandet av Israel, om judarnas långa historia i Mellanöstern och Nordafrika, deras uttåg från arabländerna, samt en rationell kritisk syn på religionen (islam) och dess relation till en konkurrerande monoteistisk religion. Det är obestridligt att denna kunskap först måste läras på arabiska och andra språk i Mellanöstern eftersom de som behöver den mest inte är belästa i engelska och andra europeiska språk.

Med mitt bokprojekt, siktar jag på att borra några hål i väggen och öppna upp möjligheter till reflexion genom att ge de unga utbildade arabiska och muslimska generationerna tillgång till viktiga historiska fakta.

Omfattningen och komplexiteten i uppgiften gör det nödvendig med en klar ram. Därför är det viktigt att välja en inriktning för boken. 

Fokus I boken

- En historisk tillbakablick på judisk existens och kultur i länderna i Mellanöstern och Nordafrika, som går tillbaka till tiden före vår tideräkning. Översyn av processer som har lett till flykten av judar från dessa länder. Med detta vill jag argumentera för att judisk existens alltid har varit en del av regionens mosaik, och att judar inte är västliga inkräktare.

- En granskning av den arabiska och islamiska berättelsen om skapandet av staten Israel, med hjälp av arabiska källor, främst tidningsartiklar från 1930-48. Detta värdefulla material har gjorts tillgängligt på engelska av ny forskning i Tel Aviv Universitetet av Meir Litvak och Esther  Webman

- Rationell argumentation mot konspirationsteorier, särskilt världskonspirationen som är baserad på den uppenbara förfalskningen Zion vises protokoll. Jag vill också utmana myten att förintelsen är en fabricerad historia som varit använd för politisk och ekonomisk vinning.

- Kritik mot den instrumentella och selektiva användningen av de islamiska heliga skrifterna där judar anklagas för att vara islams eviga fiender. Jag anser det som mest effektivt att kritisera den radikala islamistiska propagandan från ett liberalt islamiskt perspektiv. 

 Research och fältarbete 

I arbetet med projektet ska jag resa till ett antal länder för att göra intervjuer, research och fältundersökningar. Planen är som följer. 

-          Besök i Polen, Warszawa och Auschwitz.

-          Studieuppehåll i Berlin vid centret för Holocauststudier. 

-          Uppehåll och fältarbete i Kairo, Alexandria och Tunis. 

-          Uppehåll och fältarbete i Jerusalem, Tel Aviv och de palestinska områdena.

Vad för slags bok? 

Mitt mål är inte att skriva en akademisk avhandling, men en bok som bygger på akademisk forskning. Boken kommer att ha ett språk som är lätttillgänglig för den arabiska läsaren. Huvudsyftet är att utmana de värsta antisemitiska myterna, som florerar i arabiska och muslimska länder och i invandrargrupper i Europa.

Jag ska skriva boken på arabiska och få den översatt till en början till engelska. När det kommer till den arabiska upplagan, sker publiceringen som E-bok eftersom det inte finns några arabiska förlag som publicerar eller bokhandlare som vill främja den. På internet kommer manus att finnas tillgängligt och lätt att ladda ner, både övergripande och enskilda kapitel.

Jag ger från mig rätten att tjäna pengar på den araiska upplagan.

Den engelska utgåvan kommer att publiceras samtidigt och marknadsföras i Sverige och andra europeiska länder. 

Boksläppet kommer att ske hösten 2016

För information om författaren, läs Wikipedia

https://en.wikipedia.org/wiki/Sara_Azmeh_Rasmussen

Du kan också kontakta mig på E-postadress: s.a.rasmussen@telia.com


Hur du kan donera pengar till projektet

Du kan overföra pengar via Swish till mobilnummer 0733 11 7800 (I Sverige)
 
Du kan också betala via bank till en svensk konto som är upprättat för detta projektet.
Kontonummeret är 875 976 468

För betaling från utlandet:

IBAN: SE 18 6000 0000 0008 7597 6468
BIC/ Nationellt bankID: HANDSESS
 
Adress: Book project
Blackebergsbacken
168 50 Stockholm
Sweden


Varför jag inte använder en internationell webbplats för Crowd Funding

Jag vill inte ha några bidrag från norska organisationer och medborgare, bortsett från några få undantag. För att vära säker på att bokprojektet inte får stöd från Norge, väljer jag denna insamlingsmetod.

Jag ger regelbundet information om det totala beloppet på min blogg. Varje donator kan kräva tillgång  till bokkontoen när som helst. Jag skickar e-post med kontoutskrift till den som begär det.




Alla som ger bidrag vill bli takket i förordet till boken. Om du vil vara anonym, vännligen gi mig beskjed på epost.